Satt och kollade Bella&Tyra show igår. Där nämnde Tyra att om man får 100 komplimanger på en dag varav 99 av komplimangerna är positiva och 1 är negativ så glömmer man helt plötsligt bort alla de andra 99 komplimangerna och endast tar åt sig av den enda negativa. Jag vet att jag själv och säkert flera tusen andra tjejer reagerar exakt likadant! Varför är det så? Varför är det lättare att tro på det negativa än det positiva? Vi tjejer borde sträcka på oss, våga ta plats, våga tro på det positiva & vara stolta för den vi är! Vi duger! Vi kan! Vi är bra! Vi måste intala oss själva detta, vi måste bli mer självsäkra. Jag lovar, att allt blir mycket lättare om vi bara bortser från den enda lilla negativa kommentaren och tänker positivt. När jag gick i högstadiet hade jag inget bra självförtroende och en urusel självkänsla, men jag intalade mig själv att jag hade det. Jag spelade. Jag låtsas att jag var skitbra och jag låtsades att jag var grym helt enkelt. En dag märkte jag att jag inte behövde spela längre. Jag hade självkänsla och jag hade självförtroende. If you haven’t got it – fake it! Så att säga. Jag lovar, det kommer med tiden. Man kan även ställa sig framför en spegel, granska sig själv och säga högt till sin egen spegelbild ”Jag duger!” Man kan även stå där och berätta för sig själv vad man ser och vad man är riktigt nöjd med. Jag vet, det känns jävligt dumt i början men jag kan garantera att det ger resultat. Kanske inte första veckan, men det kommer. Jag lovar. Vi måste sluta trycka ner oss själva och börja lyfta oss själva istället. Sen får det absolut inte gå till överdrift, men vi måste tro på oss själva för att må riktigt bra. Jag har verkligen lärt mig, att man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv först. Jag har haft svårt att tro på detta ett tag, men nu vet jag verkligen att det stämmer. Det gäller samma sak när man skall gå ut och festa tillexempel. Man har stått i kanske 1,5 – 2 timmar och gjort vid sig, pillat med sminket, fixat håret, bytt kläder 7 gånger, bytt skor 10 gånger etc. Till slut blir vi nöjda. Tills vi träffar våra tjejkompisar. Direkt börjar vi jämföra oss med varandra och självförtroendet och den där härliga känslan försvinner på en gång. Varför gör vi såhär? Vi förstör bara för oss själva. Jag vet att jag inte har bra självkänsla och jag har verkligen inget bra självförtroende, men som sagt. If you haven’t got it – fake it. Och det skall jag fan göra nu! Nu är det min tur att må bra. Nu är det min tur att trivas med mig själv. Nu är det min tur att vara lycklig.

If you haven’t got it – fake it!